Första gången på en ortodox gudstjänst kan kännas främmande.
Vad ska man ha på sig? Hur ska man stå? När ska man sitta? Hur hälsar man på prästen?
Utgångspunkten är att man att man inte behöver vara rädd för att göra fel som besökare, men att man antar en vördnadsfull attityd till gudstjänsten och gudstjänstrummet. Man lär sig det rituella språket naturligt genom socialisering in i kyrkans gemenskap, men det kan vara bra att känna till några principer.
En del hör av sig till oss och vill veta hur man kan klä sig för att visa vördnad i gudstjänstrummet. En vägledande princip är att gudstjänsten är kyrkans gemensamma bön. Riter och seder fungerar som ett språk som ger möjlighet för en mångfald av personligheter att enas i gudstjänsten och därmed lägga fokus på tillbedjan. Hur man klär sig är vanligtvis ett uttryck för personlighet och individualitet. I gudstjänstsammanhang väljer man att klä sig med hänsyn till gemenskapen, och att inte provocera eller distrahera. Traditionellt brukar män täcka benen och överkroppen, och kvinnor täcka benen till knäna samt axlarna. En del kvinnor täcker även håret, men det är inte obligatoriskt. Män undviker dock huvudbonader.
Vanligtvis står män på höger sida och kvinnor på vänster sida under en liturgi i ortodoxa kyrkor men i vår församling står vi blandat.
Vi står upp under gudstjänsten
Vi står upp hela under hela liturgin förutom under Homilian (predikan). Blir man trött eller får ont i benen eller ryggen kan man sätta sig på stolar som står uppställda längs sidorna. Under läsning av epistel och evangeliet står alla upp.
Stå kan man göra var man vill förutom framför tempelikonen av heliga Anna av Novogorod eller framför läsarens ställ (ligger en Bibel på en ställning). Man bör inte gå in bakom ikonerna vid altaret, om man inte tjänstgör som altartjänare, då detta område har särskild rituell betydelse. I konsekrerade kyrkor brukar det finnas en tydlig ikonvägg (ikonostas) där denna uppdelning av rummet blir tydligt. Vid två tillfällen i liturgin går prästen och altartjänaren ut bland folket och då kan man behöva flytta något på sig för att göra plats, särskilt under de så kallade intågen.
Du kan röra på dig i kyrkan
Förutom under läsningarna ur Skrifterna, prästens predikan och utdelandet av de heliga Gåvorna kan man röra sig i lokalen och tända ljus framför ikonerna.
Att hälsa på prästen
Vill man hälsa på prästen på ortodoxt vis kan man lägga höger hand i den vänstra handflatan och säga “välsigna fader”. Prästen välsignar då varpå man böjer sig ned och kysser prästens hand. Vill man hälsa på vanligt vis går detta självklart också bra.
Ikoner
Vi vördar kyrkans ikoner genom att kyssa dem, göra korsttecknet och buga oss.
Sång
Stora delar av gudstjänsten består av sång. Vi försöker lägga ut häften med texter och noter på de sånger och texter som återkommer, så att alla kan hänga med. Vissa sånger finns dock inte med i dessa häften, vilket beror på att de byts ut från dag till dag enligt den liturgiska kalendern.
Nattvarden
Att ta emot de heliga gåvorna, Kristi kropp och blod, är öppet för den som är döpt, myrrhasmord och tillhör den ortodoxa kyrkan, och som har förberett sig enligt kyrkans ordning. Är man osäker på vad detta innebär bör man prata med prästen inför gudstjänsten.
I slutet av liturgin välkomnas alla att hylla det heliga korset genom att kyssa den och ta emot det välsignade brödet antidoron. Detta bröd är välsignat men inte konsekrerat.
Välkommen!
