Heliga Anna ortodoxa församling grundades som en svenskspråkig gemenskap den 2-3 november 1968 i Vadstena, på initiativ av en liten grupp troende om nio personer.
Sedan dess har församlingen vuxit, genomgått en rad förändringar och haft verksamhet på flera orter, bland annat i Eskilstuna, Uppsala, Örebro, Stockholm, Linköping och Dalarna. Viktigt för denna utveckling var att troende i dessa delar av landet kunde bära lokaler, ekonomi, sång och lyfta fram personer att präst- och diakonvigas. För att växa bortom det lokala har utbildning och skapandet av organisatoriska förutsättningar varit viktiga ledstjärnor, där inte minst samarbetet med stiftelsen St. Ignatios andliga akademi spelat en nyckelroll.
Under lång tid tillhörde Hl. Anna Ortodoxa församling det serbisk-ortodoxa stiftet för Storbritannien och Skandinavien. Under 2020 beslutade dock två stämmor – i en anda av vänskap och samförstånd med vår dåvarande biskop Dositej av Skandinavien och Storbritannien – att övergå till Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien. Som bakgrund till övergången fanns en blygsam förhoppning om att få vara med och bygga ett stift som är välintegrerat i det svenska samhället, med en tydlig identitet som tillhörande den världsvida ortodoxa gemenskapen.
I f. Misha Jaksics text nedan tecknas en kort översikt över vår församlings historia. Han beskriver centrala händelser och hur arbetet hos några viktiga nyckelpersoner bidragit till att församlingen befinner sig där den är idag. Vår förhoppning är att berättelsen fortsätter under lång tid framöver, och att den får vittna om en inkluderande och öppen gemenskap som lyssnat till Herrens befallning om att vi ska älska varandra och hela den värld Han skapat.
Håll till godo!
Heliga Anna av Novgorods ortodoxa församling – en kort historia
En svenskspråkig ortodox församling bildas
2-3 november 1968 grundar nio svenskspråkiga ortodoxa svenskar en svenskspråkig församling i det kyrkohistoriskt viktiga Vadstena. Enligt Torbjörn Ahlund, pensionerad kyrkoherde från Vadstena, var platsen för församlingens grundande Svante Basil och Birgitta Olga Jakobssons hem på Nygatan. ”I brev eller per telefon hade dessutom en del andra personer uppdragit åt Svante Basil Jakobsson att föra deras talan vid bildandet av församlingen”, antecknar Jakobsson själv i sin artikel Den första svensk-ortodoxa församlingen stiftat, Kerygma – Nova et vetera, Nr 1-40, Årg. 7-17, 1968-1978. Paret Jakobsson hade redan 1966 eller 1967 inrett ett ortodoxt kapell i sitt hem. Redan 17 februari samma år skall även ett planeringsmöte ha hållits i paret Jakobssons hem i Vadstena, med syfte att bilda en svenskspråkig ortodox församling. (Läs mer i Svante Basil Jakobssons skildring av HAOF:s grundande.)
Det var naturligt att församlingen skulle ha heliga Anna av Novgorod som sin beskyddarinna. Hon var dotter till Olof Skötkonung, som runt år 1008, som den förste svenske kungen, mottog – och behöll – den kristna tron. Helige Sigfrid döpte, enligt traditionen, Olof Skötkonung, vid Husaby källa i Västergötland, sannolikt tillsammans med kungens hela familj. Heliga Anna, då ännu Ingegerd Olofsdotter, skulle med tiden bli bortgift med Jaroslav den vise, furste av Novgorod, och son till helige Vladimir den store, den rusiske storfurste, som själv antog den kristna tron i dess östliga
variant, och lät döpas tillsammans med sitt folk i floden Dnjepr utanför Kiev år 988. Man skulle kunna säga att heliga Annas far ”döpte Sverige”, medan hennes svärfar ”döpte Rus” (dagens Ryssland, Ukraina, Belarus). I samband med giftermålet fick Ingegerd namnet Irina; väl överensstämmande med hennes fredliga sinnelag. Efter makens död antog hon nunnedoket, och fick sitt monastiska namn, Anna. Heliga Anna av Novgorod tros ha avsomnat i Kristus år 1059. I den ortodoxa kyrkokalendern firas hon 10 februari, som tros vara hennes dödsdag. Hon firas även tillsammans med
sin son, helige Vladimir Jaroslavich, 4 oktober. Heliga Anna räknas som urmoder till flera europeiska kungahus.
De första prästerna
Bland den svenskspråkiga ortodoxins pionjärer finns fader Christofer Klasson (☦ 1999), f.d. präst i Svenska luthersk-evangeliska kyrkan, som efter att ha antagit den ortodoxa tron, blev prästvigd i den Ortodoxa kyrkan. Fader Christofer anses vara grundaren av det ortodoxa gudstjänstlivet på svenska. Han har översatt gudstjänsthandböcker och liturgiska texter till svenska och skrivit den första boken om Ortodoxa kyrkan på svenska. Fader Christofer är även grundaren av en samarbetsform för de svenskspråkiga församlingarna inom det Svenska ortodoxa prosteriet, som idag finns under det Serbiska ortodoxa stiftet för Storbritannien och Skandinavien och omfattar Helige Demetrios ortodoxa församling i Kristianstad (grundad 1966) och Heliga Maria Magdalenas ortodoxa församling i Göteborg; därtill även Heliga Treenighetens kloster i Bredared, utanför Borås (grundat 2001).
Fader Christoffer Klassons missionsgärning får den svenskspråkiga ortodoxin att sprida sig. I Eskilstuna mottar byggnadsingenjören och teologistudenten Ingvar Ek den ortodoxa tron, och tillsammans med den, helgonnamnet Ignatios. Han påbörjar organiseringen av ortodoxt gudstjänstliv i Eskilstuna, genom att inreda en ortodox gudstjänstlokal i en hyrd affärslokal på Heleniigatan i centrala Eskilstuna. Dit bjuder han in till Sverige nyligen komna ortodoxa präster från skilda jurisdiktioner, att fira gudstjänst på sina språk: kyrkslaviska, serbiska, rumänska, finska. 1974 blir Ignatios Ek diakonvigd, 1977 prästvigd.
Heliga Anna i Eskilstuna
Som ny präst övertar fader Ignatios ansvaret för Heliga Anna av Novgorods ortodoxa församling (HAOF), vars centrum nu blir Eskilstuna. Församlingen står initialt under det Grekiska ortodoxanexarkatet (Konstantinopels patriarkat) i Storbritannien och dess metropolit Athenagoras (Kokkinakis)nav Thyateria, och under en viss tid ansvarar fader Ignatios även för de ortodoxa finländarna i Sverige. Med tiden övergår församlingen till den Serbiska ortodoxa kyrkan i Västeuropa, och mottas underndess biskop Lavrentijes (Trifunović) omoforion, men väljer att inte ingå i det organisatoriska samarbetet inom det ovan nämnda Svenska ortodoxa prosteriet.
Inför Stora fastan, på Yttersta domens söndag, i februari 1989 besöker biskop Lavrentije Eskilstuna och inviger församlingens nyinredda kyrka, gravkapellet på S:t Eskils kyrkogård, där församlingens gudstjänstliv vidareutvecklas. Till den utvecklingen bidrar, i hög grad, fader Ignatios hustru, presbytera Karin Elisabeth Ek. Karin leder församlingens kör, besöker församlingsmedlemmar, ansvarar för församlingens ekonomihantering och kommunikation, redigerar gudstjänstmaterial, syr gudstjänstskrudar, månar om kyrkolokalens försköning.
1991, strax efter det att det serbiska västeuropeiska stiftet fått ny herde i biskop Dositej (Motika), får HAOF en diakon i Georg (Hans-Göran) Karlsson. Bosatt i Örebro, deltar fader Georg regelbundet i församlingens gudstjänstfirande, som en trogen medtjänare till kyrkoherden, fader Ignatios Ek. Med tiden blir fader Georg av sin biskop upphöjd till protodiakon.
1996 blir Michael Hjälm (då Ellnemyr), född och uppvuxen i Eskilstuna men bosatt i Stockholm, HAOF:s kyrkofullmäktigeordförande. Med honom börjar en viktig utvecklingsprocess, genom vilken HAOF börjar växa ur sitt lokala sammanhang till att bli en, i Sverige och bredare i Norden, igenkänd svenskspråkig ortodox församling. Detta är en ännu pågående process, som lett HAOF till ett viktigt omstruktureringsarbete och ett par omorganiseringar, som vi skall se nedan, och för vilka Michael Hjälm haft en avgörande betydelse.
Heliga Anna i Stockholm och Örebro
Vid mitten av 1990-talet börjar HAOF, under fader Ignatios Eks ledning, fira svenskspråkiga gudstjänster, i den då nyuppförda serbisk-ortodoxa katedralen i Enskede Gård i Stockholm, tillägnad Helige Sava. Ansvaret kommer senare att övertas av fader Misha Jaksic (se nedan) efter dennes prästvigning, och flyttas så småningom till Ansgarskapellet i kryptan till Högalidskyrkan på Söder i Stockholm. En tid efter sin prästvigning kommer fader Mikael Liljeström (se nedan) huvudansvaret för HAOF:s församling i Stockholm, som vid den här tiden börjar växa märkbart. Gudstjänster firas även i Uppsala.
I Örebro hade HAOF haft en mindre församlingsgrupp sedan 1980-talets slut. Här bidrar diakonen Georg Karlsson till församlingens utveckling, bl.a. genom att hitta en möjlighet till ortodoxt gudstjänstfirande i gravkapellet på kyrkogården intill S:t Olai kyrka. Kyrkan iordningställs för ortodoxt gudstjänstbruk i Örebro, inte minst tack vare den därvarande rysk-ortodoxa gemenskapens tillskyndan och Kristi Förklarings rysk-ortodoxa församling i Stockholm. Kyrkan tillägnas Helige Sergij av Radonezh, och brukas, fram till 2016, förutom av HAOF, även av ortodoxa ryssar, rumäner, serber och greker. För HAOF:s del ansvarar fader Ignatios Ek för gudstjänstverksamheten i Örebro fram till 1999. Fader Misha Jaksic firar därefter månatliga liturgier i Örebro fram till 2015.
Heliga Anna åter till Östergötland
1997 prästviger biskop Dositej diakonen (Živko) Misha Jaksic från Linköping i Helige Savas katedral i Stockholm. Till diakon hade fader Misha blivit vigd i Linköping i januari 1993. Hans kyrkliga bana började inom Svenska kyrkan, där han studerat vid Ersta diakonsällskap i Stockholm och diakonvigts 1987. Fader Misha hade som barn kommit till Sverige från Jugoslavien, tillsammans med sina föräldrar. Han hade, tillsammans med sin familj, varit aktiv i HAOF sedan biskop Lavrentijes besök 1989, i samband med vilken han, för övrigt, tillsammans med Georg Karlsson, tonsurerades till läsare. Fader Misha får av biskop Doitej väsignelse att som präst inom HAOF också ansvara för ortodoxa serber i Östergötland (med gudstjänstgemenskaper i Linköping, Norrköping, Motala och Finspång), samtidigt som han bistår HAOF:s kyrkoherde, fader Ignatios Ek, med gudstjänstlivet i Eskilstuna.
Församlingen i Linköping inrättar i januari 2001 en ortodox kyrka i Stolplyckekapellet, ett distriktskapell i Svenska kyrkans ägo, som kommer att hyras av den “serbisk-svenska“ ortodoxa församlingen under kommande två decennier. På heliga Korsets upphöjelses dag, 27(14) september 2001, inviger biskop Dositej kyrkan, vilken tillägnas den helige aposteln och evangelisten Johannes Teologen. Genom det pastorala ansvaret för de ortodoxa serberna i Östergötland, flerdubblas HAOF:s medlemskap.
1999 pensioneras fader Ignatios Ek, och fader Misha Jaksic övertar hans uppdrag, i egenskap av t.f. kyrkoherde. 11 juni samma år invigs en staty av Helige Eskil i Eskilstuna, genom en ekumenisk akt, i vilken Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan deltar; den senaste representerad av biskop Dositej och HAOF. I juni 2000 firas tusenårsminnet av Olof Skötkonungs – måhända även hans dotter Ingegerd Olofsdotters – dop vid Husaby källa. I samband med detta firas den första pan-ortodoxa liturgin i Sverige, med biskop Dositej som huvudofficiant. Prästerskap och lekfolk från olika ortodoxa jurisdiktioner i Sverige deltar. HAOF:s prästerskap representeras av fäderna Ignatios Ek, Misha Jaksic och diakonen Georg Karlsson. Husaby källa välsignas, seminarier hålls. HAOF skänker en ikon av Anna av Novgorod till Husaby kyrka.
Ny kyrkoherde, ny organisation, ny präst
I samband med kyrkostämman 2002 väljs fader Misha till ordinarie kyrkoherde för HAOF. I det nya kyrkofullmäktige väljs författaren Zvonimir Popović från Norrköping (☦ 2020) till ordförande. Församlingens centrum flyttas nu till Linköping. Bara under loppet av de kommande fem åren, kommer HAOF att förlora tre av sina mest trogna byggare och medarbetare. 2005 avlider Karin Ek, 2006 protodiakonen Georg Karlsson och 2007 fader Ignatios Ek.
2004 får HAOF en ny kyrkofullmäktigeordförande i Stevo Dejanović från Finspång, sedermera Norrköping. Stevo kommer att vara kvar på den posten under elva år, och ha en stor betydelse för det integrativa arbetet inom en “svensk-serbisk“ församling. Han blir en slags lekmannadiakon, som för många församlingsmedlemmar blir länken till kyrkan.
Under samma år får församlingen även sin andre diakon, då Mikael Liljeström, f.d. präst i Svenska kyrkan, av biskop Dositej i Linköping vigs till diakonämbetet. Tillsammans med sin hustru, Iris Elisabeth, f.d. kantor i Svenska kyrkan, åker fader Mikael till Saint Vladimir’s Orthodox Theological Seminary utanför New York, för en halvårs pastoralteologisk forbildning, respektive sångledarutbildning. Efter parets hemkomst till Sverige, prästviger biskop Dositej, i januari 2006,
diakonen Mikael Liljeström i Helige Savas katedral i Stockholm. Fader Mikael och presbytera Iris Liljeström är bosatta i Insjön, Dalarna. 2001 köper de ett gamalt pingstkapell i Rönnäs, utanför Leksand, vilket de rustar upp till en ortodox kyrka, som tillägnas de heliga apostlarna Petrus och Paulus. Kyrkan invigs av biskop Dositej 2015. Efter fader Ignatios Eks frånfälle 2007, får fader Mikael Liljeström ansvaret för den svenskspråkiga församlingen i Eskilstuna.
Folkbildning och utbildning
Från 1999 påbörjar HAOF sitt engagemang i folkbildningen, genom de ortodoxa kyrkornas anslutning till Frikyrkliga Studieförbundet, sedermera Studieförbundet Bilda. Detta projekt initieras och leds av HAOF:s f.d. ordförande, Michael Hjälm (då Ellnemyr). Inom folkbildningssamarbetet i Studieförbundet Bilda, öppnas möjligheter till organiserade pilgrimsresor till Jerusalem och det Heliga landet. HAOF genomför en sådan resa 2007 med en pilgrimsgrupp bestående av ortodoxa svenskar, serber, ryssar och finländare.
Verksamheten kommer under åren att utvecklas till bildandet av Stiftelsen Sankt Ignatios i Södertälje (grundad 2011), nu mera en av den ortodoxa världens viktigaste utbildningsinstitutioner, som spänner över ett utbildningsfält från folkhögskola till akademiska studier och forskning (det senare i samverkan med Enskilda högskolan Stockholm). Det världsunika för institutionen är att den förenar de olika östkyrkliga traditionerna, med prästseminarier för kyrkotraditioner som den bysantinska, koptiska, syrianska och tawahedo (etiopisk/eritreansk). Ett av stiftelsens stora övergripande mål är ett bidrag till en återupprättad enhet mellan de ortodoxa kyrkorna ur den bysantinska och den
orientaliska kyrkogemenskapen, d.v.s. ett överkommande av kyrkoschismen som uppstod i och med och efter kyrkomötet i Chalcedon år 451.
Heliga Annas hemkomst till sitt fädernesland
28 februari 2009 får HAOF ta emot en del av heliga Anna av Novgorods relik som gåva från företrädarskapet för Amerikas ortodoxa kyrka i Moskva, och dess föreståndare, arkimandriten Zacchaeus (Wood), som kommer till Sverige i sällskap av den serbisk-ortodoxe biskopsrepresentanten i Moskva, Antonije (Pantelić), biskop av Moravica. Reliken överlämnas högtidligt till biskop Dositej i samband med liturgifirande i Helige Savas katedral i Stockholm. När biskop Dositej under den Gudomliga liturgin tar emot det lilla skrinet med heliga Annas relik, utropar han: ”Välkommen till ditt fädernesland, heliga Anna av Novgorod!” Reliken kommer av församlingen att uppfattas som den bäst tänkbara gåvan till dess 40-årsjubileum, vilket hade firats bara några månader tidigare. Biskop Dositej överlämnar reliken till kyrkoherden för HAOF, fader Misha Jaksic.
Reliken får besöka olika kyrkor runt om i Sverige, innan den slutligen förs till Heliga Anna av Novgorods kyrka i Eskilstuna, där den sedan dess förvaras. Händelsen får en stor uppmärksamhet även utanför kyrkliga kretsar, såsom anknuten till kristenhetens tidiga historia i Sverige och Norra Europa.
Omstrukturering
I september 2012 påbörjar HAOF ett omstruktureringsarbete. Detta hade föregåtts av flera års funderingar och samtal om församlingens och den svenskspråkiga ortodoxins framtid i Sverige. Under en församlingshelg på Tvetabergs säteri utanför Södertälje, Stiftelsen Sankt Ignatios första hemvist, görs en rekapitulering av HAOF:s historia och diskuteras förutsättningarna för en ny organisationsform för HAOF, som på sikt skall ge församlingen en starkare identitet och tydligare målbild som svenskspråkig församling, men även en större autonomi inom det serbisk-ortodoxa stiftet; bl.a. med en egen kyrkodomstol och på sikt en hjälpbiskop. En arbetsgrupp för omstruktureringen tillsätts. Under omstruktureringsarbetet definieras bildningen, missionen och ekumeniken (både det pan-ortodoxa samarbetet och samverkan med landets samlade kristenhet) som den nya organisationens tre fundament. Nya stadgar skrivs, enligt vilka den nya organisationen kallas den Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen (SOK).
Stadgarna utformas i överenstämmelse med ortodox kyrkorätt, med en särskild anpassning till en svenskspråkig ortodox missions behov och sammanhang. De översätts till serbiska, och skickas till biskop Dositej. Biskopen skickar
stadgeöversättningen till den Serbiska ortodoxa kyrkans synod för påseende och kommentar. Under omstruktureringsprocessen pågår kontinuerliga samtal och samråd med biskop Dositej. Med dennes välsignelse och uppmuntran, genomför HAOF under 2013 de två extra ordinarie kyrkomöten, genom vilka församlingen antar de nya stadgarna. Dock ratificeras stadgarna ännu inte av biskopen, som väntar på kommentarer och synpunkter från synoden i Belgrad. I slutet av augusti samma år beslutar biskop Dositej att inrätta ett biskopsvikariat för stiftets svenskspråkiga ortodoxa mission i östra och norra Sverige, med fader Misha Jaksic som biskopsvikarie. I januari 2014 beslutar biskopen
att inrätta en svenskspråkig avdelning inom stiftets kyrkodomstol.
Samarbetet med Sankt Ignatios, första kvinnliga ordföranden, första ”egna produkten” 2015 lämnar Stevo Dejenović, efter elva år sitt uppdrag som HAOF:s kyrkofullmäktigeordförande. Till hans efterträdare väljs Anne-Christine Lindvall från Linköping. Anne-Christine uppvisar redan från sitt inträde i Ortodoxa kyrkan ett stort intresse för utvecklingen av gudstjänstlivet, främst i Linköping. Hon motiverar och engagerar kvinnor och män ur laikos, det troende folket, att aktivt delta i och bidra till gudstjänstlivet, genom sång, textläsning aktiv delaktighet. Hon engagerar församlingens medlemmar även i organiseringen och beslutsfattandet i församlingens olika organ.
2015 får HAOF sina första vigningar av en student från Sankt Ignatios, då David Serafim Smensgård vigs av biskop Dositej, först till diakon, i Stockholm i april 2015, därefter till präst, i Rönnäs i juli samma år. Fader Serafim får i uppdrag att ansvara för HAOF:s allt mer växande församling i Stockholm, inklusive Uppsala. Under hösten samma år sluts ett samarbetsavtal mellan HAOF och Sankt Ignatios, och församlingens kyrkoherde, fader Misha Jaksic, börjar arbeta deltid för Sankt Ignatios. (Under åren kommer fler medlemmar från HAOF att arbeta inom Sankt Ignatios, dess folkhögskola, seminarier och akademi.) I samband med detta delar biskop Dositej den serbisk- ortodoxa gruppen i Östergötland; så att de boende i Linköping och Motala ansluter till den serbisk- ortodoxa församlingen i Jönköping, och de i Norrköping och Finspång till den serbisk-ortodoxa församlingen i Västerås. En mindre grupp ortodoxa serber väljer att bli kvar i HAOF.
Den Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen
I augusti 2017 ratificerar biskop Dositej stadgarna för SOK (Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen). I samband med biskopsliturgi S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje, 21 april 2018, och efterföljande kyrkomöte, grundas SOK. Fader Misha Jaksic förordnas till dess provinsföreståndare på tre år. Två kyrkoförsamlingar upprättas inom SOK: Heliga Anna av Novgorods församling i Stockholm och Heliga Apostlarnas Petrus och Paulus församling i Leksand/Heliga Anna av Novgorods församling i Eskilstuna. Helige Johannes Teologens församling i Linköping blir en missionsförsamling som även inkluderar medlemmar från Örebro. En kyrkostyrelse väljs med ledamöter från SOK:s församlingar. Ett kyrkokansli organiseras och ryms inom Sankt Ignatios kansli i Södertälje. 2-3 november 2018 firar HAOF/SOK sitt 50-årsjubileum Firanden sker under hösten lokalt i kyrkogemenskapens olika församlingar.
Med sitt nya centrum i Södertälje, blir SOK nu tydligare del av den östkyrkliga prägel som stadens kyrkoliv har; dels genom de två syrisk-ortodoxa katedralerna och den koptiska katedralen, men även genom Sankt Ignatios akademi, inom vilken fyra östkyrkliga prästseminarier vuxit fram. Den starkast växande gemenskapen inom den bysantiska ortodoxa kyrkogemenskapen är Antiokias ortodoxa kyrka. Dess generalvikarie, arkimandriten Jean Mansour, blir föreståndare för det bysantinska prästseminariet; senare även biträdande rektor för de samlade prästseminarierna. När Antiokias ortodoxa kyrka etablerar sig som ett stift i Skandinavien, och arkimandriten Jean utses till stiftets blivande biskop, börjar SOK på allvar överväga ett byte av kyrkojurisdiktion, genom en övergång till Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien. Ett beslut om att initiera den här processen fattas vid SOK:s kyrkostyrelsemöte i november 2019.
Antiokias ortodoxa kyrka
SOK inleder samtal med Antiokias ortodoxa kyrka. Man uppfattar ett stort ömsesidigt värde och intresse i en nära samverkan. Man ser att det blivande stiftet skall kunna utvecklas integrativt: den arabiskspråkiga delen av stiftet kan få en bättre integrationsmöjlighet in i det svenska samhället; medan den svenskspråkiga delen bättre kan integreras i den världsvida Ortodoxa kyrkan, genom Antiokias kyrka, i vilken de första kristna fick sin kyrkliga identitet (Apg 11:26). Föreslås att det nya stiftet grundas genom att nya stadgar författas (som bl.a. reglerar stiftet, distrikten, församlingarna). I och med de nya stadgarna skall SOK upplösas, för att dess svenskspråkiga gemenskap och Antiokias ortodoxa kyrkas huvudförsamling i Södertälje, S:ta Marias Antiokiska församling, sedan ömsesidigt antar stadgarna och så etablerar Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien som ett stift.
Under 2020, året som av historien kommer att kommas ihåg som ett pandemins år, genomför SOK två extra ordinarie kyrkomöten, där frågan om jurisdiktionsbyte diskuteras och beslutas. Kyrkomötena föregås av en informations- och diskussionsprocess i SOK:s församlingar. Kyrkomötena äger sedan rum 13 maj (digitalt) och 19 september i Södertälje. Det senare mötet äger rum i den av Antiokias ortodoxa kyrka nyinköpta kyrka, f.d. Baptistkyrkan, centralt belägen i Södertälje. Båda kyrkomötena ger bifall, med kvalificerad majoritet, åt SOK:s upplösning och dess svenskspråkiga
gemenskaps övergång till Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien. Det andra kyrkomötet bifaller förslaget enhälligt.
1 oktober 2020 besöker f.d. SOK:s prästerskap, tillsammans med biskop electus Jean, biskop Dositej på hans stiftsämbete på Allraheligaste Gudaföderskans beskydds kloster i Smedjeryd, utanför Örkelljunga. I en ton av vänskap och samhörighet, ratificerar biskop Dositej beslutet, och f.d. SOK blir en del av Antiokias ortodoxa kyrka i Skandinavien. Heliga Anna av Novgorods ortodoxa församling i Stockholm blir stiftets första kyrkoförsamling tillsammans med Allraheligaste Gudaföderskan Marias ortodoxa domkyrkoförsamling i Södertälje, f.d. S:ta Marias Antiokiska församling. (Läs mer i Välkomna till Antiokias ortodoxa stift för Skandinavien.)
Fortsättning följer..
